Den elektriska skrivmaskinen i Davids rum spänner sina muskler så att den darrar. Han sitter vid sitt skrivbord nu. En motor låter inuti. Ljudet av el och förväntan. A4. Den är beredd att piska ned orden snabbare än man kan skriva.

David skriver:

Kyss mig

Du vill inte kyssa mig

Men kyss mig

Som du kysser honom

Kyss mig

Förut gick det att radera bokstäver, det är ett band inuti som tar bort dom på något sätt. Nu är bandet förbrukat.

På vägen till skolan springer Matte förbi i vit t-shirt trots att det var jätte kallt. Han har en icakasse med någonting i, kanske gympakläder. Han har händerna innanför sina svart mjukisbyxor. Filaskor. Han vill a uppmärksamhet, David är säker. Alltid säker, dom är så lätta att läsa. Det är hans hemliga superkraft, att han ser hur dom tänker, allihop nästan:

Det ängsliga

och det fula

och det nervösa

och uppsåten

och rädslan

och avsikten

och avunden

och elakheten

inte det fina

eller kärleken

eller ärligheten

eller öppenheten

eller viljan

eller hoppet

eller meningen

David har fått en ny jacka i julklapp. Dunjacka. Hellyhansen. Den är klarblå och går som däck runt honom. Den går att vända ut och in, där är den mörkblå och slät och ligger, oavsett vilket håll den vänds, stort över hans tunnvassa axlar. Det är första dagen med jackan. Det gör ont i magen. Det kanske var en dum idé. David tänker att han kanske ska vända hem, sätta på sig den svarta igen. Everestjackan.

Nytorpsskolan skjuter ut sina flygelarmar och kramar skolgården. En asfaltsöken. Trasnätade basketkorgar. Bandymålsramar. Markfasta bänkar. David gick i tunneln mot nytorpsterrariet. Korsade lågstadiets skolgård och tog trapporna mot huvudentrén. In genom ljushallen. Grusigt stengolv.

Måns sa >>tja<<

David sa >>tja<<

Måns har rödlätt hår. Lång. Lös i gängorna. Fräknar. Finnar (inte så mycket eller många som David) Keps. Stor underläpp och smaltrötta ögon. Ryggen hade växt ifrån hans kroppsstyrka och han stod krökböjd i ett stort S.

Han stängde sitt skåp. Låste. Stoppade ned nycklarna, som satt fast i hans byxor med en liten kedja, i fickan.

Vi har förpassats till varandra, tänkte David. Han hade tänkt det förut. Hopparade av omständigheterna: De som blev kvar när alla andra hade valt. Ibland kände David att han föraktade Måns: Hans sätt att tala. Ovårdat språk. Fysiskt mer mogen än de flesta andra. Kåt. Och rösten, målbrottet var i sin slutfas men ville inte riktigt lämna honom. Som två röster, perfekt synkade, en man och ett barn.