David slog upp sitt skrivblock ungefär på mitten. En text. Ingen skoltext. Ja juste, en avreagering. En fantasi:

"Jag står på bordet närmast dörren i klassrummet med en brandyxa. En sån som finns i källargångarna under Dalen. Ingen ser mig. Inte ännu. Jag håller i den hårt med båda händerna, så att jag inte ska tappa den. Den får inte glida ur mina händer, då är jag försvarslös. Jag tar i med hela kroppen. Kroppen är en arm. Drämmer den i Mikaelas hästhuvud, träffar snett och klyver hennes fula ansikte ned till gommen. Blodet skvätter lite, som om man slog sin hand i en skalad apelsin. Sen pulserar det ut runt om bladet. Jag sätter foten på hennes axel och drar ur yxan. Kroppen sprattlar i stolen. Sen tar jag upp en pistol och avrättar" 

Sen slutade texten. David såg på sin kladdiga blyertsmasaker. Tänk om någon skulle läsa det här. Kanske riva ut sidan. Nej, berättelsen är inte avslutad.